Det var en fantastisk föreställning. Inga djur, men massor av akrobater. Mitt problem var dock att jag var så trött. Jag var tvungen att luta huvudet mot As axel och blunda lite. Jag vaknade med ett ryck när hela globen applåderade, jag hade missat nåt schysst akrobatiktrick. Jag hade faktiskt bara slumrat i nån minut om ens det. Jag tror att det är pyrets fel att jag är så trött.

Det blev inget läge där vid lunchen med chefen att berätta. Men igår tog jag mod till mig. Han la upp det ganska bra själv och pratade om en annan gravid tjej och då var det bara att passa på. Han blev inte direkt förvånad utan hade väl anat en putande mage plus att han är ju inte dum utan fattar att har man ett kommer det troligtvis ett till. Han tog det bra och det känns skönt. (Varför skulle han inte ta det bra?) Nu behöver jag inte gå och dra in magen längre utan nu kan jag börja berätta för alla andra på jobbet också. Så att inte alla tror att jag bara blivit tjock. För det är ju lite så det ser ut nu. Inte förrän på eftermiddagen, kvällen ser jag ut som en äkta graviding. Men det är väl dagens gaser som ligger och trycker ut magen...

Nu skriker min kudde efter mig, men jag slår dövörat till och slänger mig i soffan en stund.

Kram MamsenRos