Det var en fantastisk föreställning. Inga djur, men massor av akrobater. Mitt problem var dock att jag var så trött. Jag var tvungen att luta huvudet mot As axel och blunda lite. Jag vaknade med ett ryck när hela globen applåderade, jag hade missat nåt schysst akrobatiktrick. Jag hade faktiskt bara slumrat i nån minut om ens det. Jag tror att det är pyrets fel att jag är så trött.

Det blev inget läge där vid lunchen med chefen att berätta. Men igår tog jag mod till mig. Han la upp det ganska bra själv och pratade om en annan gravid tjej och då var det bara att passa på. Han blev inte direkt förvånad utan hade väl anat en putande mage plus att han är ju inte dum utan fattar att har man ett kommer det troligtvis ett till. Han tog det bra och det känns skönt. (Varför skulle han inte ta det bra?) Nu behöver jag inte gå och dra in magen längre utan nu kan jag börja berätta för alla andra på jobbet också. Så att inte alla tror att jag bara blivit tjock. För det är ju lite så det ser ut nu. Inte förrän på eftermiddagen, kvällen ser jag ut som en äkta graviding. Men det är väl dagens gaser som ligger och trycker ut magen...

Nu skriker min kudde efter mig, men jag slår dövörat till och slänger mig i soffan en stund.

Kram MamsenRos

I morgon blir det av

Nu så, äntligen dax för vår helkväll på stan. A kommer in hit efter jobbet. Han slutar klockan tre och sedan kanske vi går runt lite och kikar i affärer om vi hinner. Sen ska vi försöka hitta något matplejs med gott käk innan vi åker till Globen. Där ska vi se Cirque de soleil, kanadensisk cirkus! Kan det va nåt kul undrar ni, men ja, de är superbra. Vi har ju bara sett dem på TV men det är mer som en gigantisk akrobatisk show än vanlig cirkus. Jag tror inte ens att de ha några djur, jo kanske hästar. Men det är musik, kostymer, sång och akrobatik. Det brukar vara helt fantastiskt när man ser det på TV. A brukar sitta klistrad framför rutan när det sänds, så det här känns som helt perfekt för honom. Jag tycker också att det är superbra.

Lilleman kommer att vara hos mormor och morfar. De hämtar honom hos dagmamman och sedan får han sova över där. Dessutom kommer han att vara kvar under fredagen också, så han får riktigt mysa med dem.

Jag och A kan behöva lite mys ihop. Nu när vi jobbar heltid båda två och A tränar som en dåre för sina tävlingar (multi-ta-död-på-sig-själv-tävlingar) så ses vi inte så mycket. En timme per kväll ungefär och då är man så trött så enda gången man öppnar munnen är det för att gäspa. Men det är ju inte bara jobbet som är anledningen till att jag är trött... Jag har en liten bebis i magen som, om allt går bra kikar ut någon gång i början av april!

Det känns superbra, jag mår bra, förutom tröttheten då. Men det är ju skillnad mot förra gången. Jag har inte samma förväntningar som då och jag lägger inte lika mycket energi på graviditeten som jag gjorde då. Det är ganska skönt och det gör att jag förhåller mig ganska avslappnad och lugn nu. Men det är klart, jag längtar tills det syns och det börjar sprattla i magen.

Jag tror jag ska berätta på jobbet idag. Jag har ju fått värsta guldläget, ska ut och äta lunch med chefen idag och då passar det nog perfekt.

Jippi, allt klaffar. Vi har barnvakt, och maken kunde byta sin kväll. Och dessutom fick vi tag på biljetterna. Cirque de Soleil! Ska bli superkul. Får vi ta och hitta nåt bra ställe att käka på också. Ska passa på att hämta ut biljetterna idag i TC. Tur att jag redan betalt dom, annars skulle jag slänga upp tolvhundra spänn på disken, ingen billig kväll direkt.

Eftersom Lilleman är på dagis kan jag passa på att shoppa. Han behöver nya kläder, han har vuxit så det knakar. Alla byxor är för trånga och för korta. Nej, ska åka nu så jag får så mycket tid som möjligt på mig.

Lyxkväll

Håller på att försöka ordna lyxkväll för mig och maken. Hoppas, hoppas allt klaffar.

Barnvakt är fixad, men nu måste maken byta sin arbetskväll.

Nu är vardagen här

Efter en härlig sommar, trots skruttväder, är man inne i vardagen igen.

Vår sommar började med bröllopsresa till Grekland. Helt fantastiskt mysigt. Lilleman var med och allt funkade jättebra. Han åt och sov som han skulle. Vi var på stranden, vid poolen och promenerade en hel del.

Resten av semestern spenderade vi hemma eller på landet. Hemma har vi gjort om vår kuvös till ett mysigt uterum. Köpt shyssta soffor i konstrotting (plast) och målat vit. Inte riktigt klart eftersom vi inte har råd att köpa skjutfönster, så nu är det helt öppet. Till hösten får vi sätta upp någon plast för att det inte ska regna och snöa in.

Nu har vi börjat jobba igen, vi är ju fortfarande föräldralediga men den första september börjar Lilleman på dagis på heltid. Eller hos dagmamma egentligen. Just nu håller vi på med inskolningen och det funkar än så länge jättebra. Idag blev han lämnad för första gången. I en timme. Han hade varit lite lessen men sen hade det funkat bra. Hoppas att det går ännu bättre imorgon. Jag börjar känna mig lite stressad för att vi inte ska hinna eftersom vi hade tänkt resa bort nästa torsdag och fredag. Sen på måndagen ska han ju börja på riktigt. Jag måste kolla med dagmamman att det verkligen fungerar att resa bort.

Men Lilleman tycker att det är jättekul att vara på dagis, det är vad vi kallar det för. Han har två andra kompisar där som han brukar leka med. De är bara tre barn allt som allt. Han verkar mer tillfreds med sin tillvaro sedan vi började där. Jag tycker också att han har börjat prata mer. Han har ju inte så många ord men han bubblar och babblar mest hela tiden.

Det kommer att bli tufft när vi börjar jobba heltid sen. Det har jag inte gjort på två år! Jag kommer att vara helt slut och slockna så fort jag kommer hem. Men förhoppningsvis är det inte för så lång tid. Tanken är ju att det ska komma ett syskon inom en snar framtid. Men det är ju en leveranstid på nio månader så... Men vem vet?

Fru T

Nu är vi man och hustru! Det är så stort, så häftigt. Vilken dag vi hade.

Dagen innan var jag ute och åt middag med min och As mamma och sedan som jag och Lilleman hos mina föräldrar. Det var en mysig lugn kväll. Lite svårt att sova var det i och för sig.

A var hemma hos oss med sina marsalkar och de hade en grabbig kväll med grillning, tv-spel och Jackass...

Min dag började klockan tio då jag var iväg för att bli sminkad. När jag kom dig var den tjejen som provsminkat mig sjuk! Hade kunnat bli en katastrof, men en annan jättegullig tjej gjorde det istället. Dessutom fick jag rabatt. Jag blev jättefint sminkad, kändes konsitigt eftersom jag för det mesta går osminkad.

Sedan bar det av till frisören där jag skulle vara tills det var dax att åka till kyrkan. Hon fixade mitt hår jättefint, men hon var tvungen att använda ganska mycket spray, mitt babyhår är svårt att forma utan en massa spray. Mina tärnor kom dit och gjorde sig i ordning där också och vi hade en mysig stund där. Jag började bli lite nervös och helt plötsligt var min skjuts där och jag som inte ens bytt om. Men det var bara att hoppa in i hytten och dra på sig alla underkläder och den vackra klänningen. Ändå kom vi tidigt till kyrkan och fick åka förbi och sitta i bilen och vänta några minuter.

Kyrkan var proppfull. Den är ju väldigt liten så det var inte direkt svårt att fylla den. Våra familjer och alla våra vänner var där. Helt fantastiskt att komma inskridande och se As min, han hade nog inte förväntat sig att jag skulle se ut så, framförallt hade han nog inte trott att jag skulle ha den klänningen jag hade. Lilleman satt med mormor, men han kände inte igen mig. Jag tror att det tog ett antal timmar innan han fattade vem jag var. Men han var en liten ängel knappt ett knyst under hela tiden. Själva vigseln gick väldigt snabbt, helt plötsligt skulle vi säga ja och kyssas, sen var det klart.

Vi fotade utanför kyrkan och därefter åkte vi en silverfärgad Rolls Rolls Phantom till Nygårds. De hade gjort jättefint och serverat drinkar till gästerna. M, som även sjöng i kyrkan, underhöll med vacker stämma. Jag är så glad att vi valde att ha musik till fördrinken. Lilleman sprang omkring med sin sele, så det gick ganska bra att hålla koll på honom. Dessutom var det våra underbara föräldrar som hade huvudkollen. Men även Lillemans kusiner hjälpte till.

Middagen var superhärlig och god. Ganska många tal, eller långa... så middagen tog lite tid. Bröllopsdansen gick galant, trots att vi bara övat i fem minuter på morgonen dagen innan bröllopet. Vid tolv-snåret lastades vi in i en taxi som skulle ta oss till vår övernattning. Vi visste ingenting om vart vi skulle.

Till slut kom vi fram till Grand Hotel! Där kommer man väl aldrig att sova igen. Det här är ju en story för sig. Håll i er nu och tänk på vilket hotell vi befinner oss på. Vi kommer till receptionen och de har förberett med nycklar och grejor som jag tar. De följer oss till vårt rum och visar in och och lämnar oss där sedan... Men vi upptäcket genast att något inte riktigt stämmer. Det finns en necessär i badrummet och det hänger en massa kläder i garderoben! Det är någon som bor i rummet!!! Jag ringer receptionen och förklarar vad som hänt och de svarar typ 'oj'. Jag kikar på nyckeln och ser att vi är i ett rum som ligger tre våningar ovanför det vi ska ha. Tänk om någon hade varit i rummet eller om de hade kommit hem när vi stod där.

Vår svit är fantastiskt och det är bäddat med vita lakan där de har lagt röda rosblad i en stort hjärta. Vi dricker lite öl och champange och myser efter vår fantastiska dag. Vi beställer upp roomservice, lite käk vid två-tiden. Tjejen som kommer pratar engelska med A när han öppnar och hon ser lite förvånad ut när han svarar på svenska, men vi tänker inte mer på det. Till slut somnar vi vid tre-tiden och sover riktigt bra, tills hotelltelefonen ringer. Vi hinner inte svara med kikar på klockan. 7.15!! Ni måste skoja - inte ett dugg kul. Hinner lagom slummra till innan telefonen ringer igen! Nu hinner jag svara och en dataröst säger. 'Väckning 7.15' jag slänger på luren och känner att jag börjar bli förbannad. Det är dagen efter mitt bröllop och jag vill inte bli väckt! Det är inte lätt att somna om när man är arg, men till slut lyckas jag. 10.20 knackar det på vår dörr och A går sömndrucken för att öppna. Där står en bellboy och säger på engelska att han ska hämta vårt bagage. Och A säger 'nej det ska du inte för vi ska inte checka ut före 16!'

Nu går vi upp vi måste ju ändå få frukost i magen. Vi går ner till receptionen och påpekar vad som hänt oss under vår bröllopsnatt. (Vissa delar behåller vi dock för oss själva...) Det slutar med att vi får ett presentkort på 'afternoon tea' värt tusen spänn och så ska de skicka upp jordgubbar med grädde. Vi beslutar oss för att ta frukosten på rummet och därefter går vi ut på stan och strosar i det vackra vädret. Vi pratar med As syster och berättar bla om vad som hänt.

Den här bröllopsnatten har vi fått av mina svärföräldrar och de har nu fått reda på vad som hänt och nu händer det grejor. Detta är inget vi är medvetna om utan vi har det bra ändå. Mumsar jordgubbar (som vi fick ringa och fråga efter...) och slappar, tittar på vaktparaden från en av balkongerna i rummet. Svärfar kommer och hämtar oss vid fyra-tiden och vi får vårt presentkort av han som vi pratat med tidigare. Min svärfar lever om och klagar (fast på ett lungt sätt) med någon ansvarig och det resulterar i att hotellet betalar tillbaka halva priset som redan är betalt. Och eftersom det var vår bröllopsnatt resonerar svärföräldrarna som så att det är våra pengar. Passade perfekt till vår bröllopsresa.

Det var en fantastisk dag, vi har haft jättekul och trots avslutningen är det inget vi är lessna över, vi fick ju en minnesvärd bröllopsnatt i alla fall.

Väl hemma väntade alla bröllopspresenter och packning inför Grekland, med det är en helt annan historia...

Kramar Fru T

Update

A undrade hur jag har återhämtat mig efter min lilla kollaps. (Lessen att jag inte svarat tidigare, jag uppskattar din omtanke) Det tog en vecka innan jag fick tillbaka matlust och kunde äta ordentligt. Jag tvingade i mig ris och fisk för att magen skulle må lite bättre. Men lagom till möhippan mådde jag bra. Jag klarade tom att dricka bubbel! Men jag ska aldrig mer gå på någon sån diet. Det är väl bara att acceptera att man ska röra på sig om man ska ändra kroppsform, inte mixtra med maten.

It is getting closer...

Få se nu, vad har hänt sen sist? Ganska mycket faktiskt.

Den mesta tiden har varit fokuserad på bröllop. Inte så lång tid kvar nu. En och en halv vecka!

Den 12 maj blev min blivande man ivägdragen på svensexa. Det var samma dag som fotografen var här så det fick jag ta hand om själv. Eller min pappa var med som stand in. Det gick bra ändå. Min blivande fick cykla till brandstationen, blåsa upp en gummibåt och sedan ta sig ut till Vaxholm. Där var det fångarna på fortet och sedan grillade de korv och åkte båt in till stan. Där var han med i Idol-uttagningen. (Han gick inte vidare.) Därefter relaxade de på en av stans badanläggningar och sedan var det middag och party på Undici.

Själv hade jag det lungt och skönt hos mamma och pappa. Jag och Lilleman sov över där och på söndagen var det min tur at tbli ivägdragen... En taxi kom och hämtade mig och körde ner mig till Energikällan där jag fick en härlig behandling; bodyscrub, ansiktsmassage och plockade ögonbryn. När jag kom ut från rummet stog tjejerna där och det blev lite bubbel. Iklädd slöja och krona och ögonbindel lotsades jag ut till bilen för en biltur. En halvtimme senare visar det sig att vi är framme vid Steninge Slott och vi har en mysig picknick. Vädret vår på vår sida och det var till och med riktigt varmt. Mätt och belåten får jag blåsa glas i galshyttan. Det var svårt men de blev helt ok. Vi åker tillbaka till V-tuna och fikar på badberget, ungdomens tillhåll. Därefter spenderar vi ett par timmar på V-tunas nya badhall. Det behövdes, för man hade blivit lite kall där på badberget. Det var supermysigt. Kul att ha varit där också, kanske man skulle ta och köpa sig ett kort så man kan gå dit med Lilleman. När vi har plaskat klart åker vi hem till S och käkar middag och snackar skit. Vid elva är vi alla ganska trötta och jag blir hemkörd till min lilla familj.

Min blivande och jag, som inte har sett varandra på nästan hela helgen, ligger och pratar ett tag för att berätta om våra dagar. Vi är båda jättenöjda.

Vad hände?

Ena dagen mår man superbra. Har kört en liten diet som går ut på att inte äta kolhydrater, nästa dag ger man sig ut och springer och sen är man helt körd. Har i och för sig inte sprungit på säkert tio år så lite ovan var man ju. Dessutom började jag med en uppförsbacke så jag var helt slut innan jag ens kommit igång. Jag sprang inte särskilt länge men när jag kom hem kunde jag knappt andas och var helt slut. Dan efter gick jag på en timmes promenad med hunden och där tog de sista energidepåerna slut. Jag var tvungen att gå och lägga mig och försökte hålla mig i det läget resten av dagen. Klockan sju knoppade jag för natten...

Nu har det gått nästan två dygn och jag har inte återhämtat mig. Tvärtom har jag helt tappat matlusten och går konstant omkring och mår illa. Det känns inget vidare. Jag hoppas att matlusten kommer tillbaka snart för det här är inte kul. Förstå och vakna och må illa, man är inte så särskilt sugen på frukost då. Dessvärre håller det i sig så jag försöker få i mig blåbärssoppa, så jag får i mig något ialla fall. Får se om jag orkar jobba hela dagen idag. Blir det inte bättre måste jag väl gå till nån doktor och hoppas att de kan hjälpa mig, för så här kan jag inte ha det.

Working girl

Igår var jag på kurs. Det var en datakurs i Episerver.. Hemsidor och intranät så nu kan jag skriva vad jag vill på jobbets hemsida... Det var faktiskt ganska kul. Jag ska anmäla mig till fortsättningskursen så jag blir en riktig fena på det där. Kan ju vara bra att ha i sitt CV.

Vi lever

Jag har som vanligt inte haft tid att sitta här och skriva. Men vi lever och har det bra

Lilleman springer omkring hela tiden, jag tror inte han vet om att han faktiskt kan gå också. Men han kanske har bråttom att hinna med allt. Tyvärr är han inte så försiktig med sitt huvud, så han ramlar och slår i det hela tiden. Inga hjärnskakningar men en massa fula blåmärken, undrar vad folk tror om mig och Pappan.

Pappan har opererat sin axel nu och han tror att det gick bra. Han tycker att det känns bättre än innan operationen, han har inte lika ont. Så nu är han sjukskriven i sex veckor. Det är ganska mysigt, tycker jag, eftersom vi får mer tid tillsammans hela familjen.

Veckan efter påsk var vi i Sälen tillsammans med min svägerska och hennes familj. Pappan kunde ju inte åka skidor så vi tog det mest lungt, jag åkte skidor två förmiddagar. Men det var ju så lite snö! På fredagen när det var 15 grader varmt och vi alla höll på att dö av värmeslag, Lilleman hade bara sin vinteroverall med sig, (eller var det mamsenros som packade väskan?) bestämde vi oss för att åka hem. Så vi åkte hem och njöt av vårvärmen hemma i trädgården.

Vi planterade en massa penséer i alla våra blomlådor, andra blommor (vet inte vad de heter) i krukor som ska stå lite var stans och sen hade vi köpt rosor som vi planterade i rabatten vid uteplatsen. Hoppas att de överlever, jag tror att det kan bli fint när de växer till sig lite. Det var jag som grävde så jag är helt slut i kroppen nu. Vi hade ingen stor spade så jag använde en liten trädgårdsspade, det var jobbigt att göra så. Nästa gång får jag skaffa mig en ordentlig spade.

Vårliga, härliga kramar/MamsenRos

Veckorna går och jag har varken tid eller lust att sitta mer än nödvändigt framför datorn. Så därför blir det numera bara veckoinlägg.

Jag och J hade det supermysigt i torsdags. Vi fikade och promenerade, barnen lekte på tomten och gungade och W sprang i skogen när Lilleman sov. Js lilla O sov hela tiden! Och då träffades vi i fem timmar. Men jag kan tänka mig att han vaknade strax efter att jag gått och att han då var vrålhungrig.

Helgen var fullspäckad och det var bara trevligt. O och S kom på middag på fredagen och nu börjar man faktiskt ana en liten mage på S. Jag är så glad för deras skull.

Lördagen spenderades med N och S och deras lilla N. Det var riktigt mysigt. Barnen funkade bra ihop trots att det är 2 år som skiljer. Lilleman var överlycklig och stolt när N höll honom i handen. Och de var så söta så att det värkte i hjärtat. Lilleman hade nog kunnat gå och hålla hennes hand hela tiden men N tröttnade till slut.

Vi hade planer även på söndagen men det blev avbokade och det var faktiskt ganska skönt, så vi fick tid att "bävra". Alltså röja på tomten, kratta, såga ner träd och elda men också strosa omkring och göra upp planer för hur det ska se ut i framtiden.

Och nu äntligen sitter badrumsskåpen på väggen. Nu ska vi slänga upp skivan, få dit lådorna och få hem röris som kopplar ihop allt så är det helt klart. Det har ju bara tagit fyra månader.

Nu får vi hålla alla tummar för att Pappans operation går bra. Trist för honom bara att vi ska åka till Sälen och att han inte kommer kunna åka skidor. Han får sitta i nån snödriva och dricka öl istället.

Nu måste jag göra lite nytta här på jobbet...

Vackert väder

Nu är det en vecka kvar tills Pappan ska operera sin axel igen. Jag tycker synd om honom som inte blir bra, hoppas att det här hjälper honom. Samtidigt ska det bli mysigt att få sällskap de dagar jag är hemma, så jag slipper vara så ensam. Skönt nu när våren är på gång också. Vi kan vara ute och gå, fixa på tomten och åka på utflykter. (Eftersom han blir sjukskriven.) Men det kommer nog att bli lite jobbigt också eftersom han inte kommer att kunna lyfta Lilleman i början så får jag ta allt jobb med honom. Men det ska nog gå bra.

Vi var på mysigt familjefika i söndags. Kul att få träffa alla pappor också. Barnen röjde runt, även om de var förvånansvärt lugna, och vi mammor kunde sitta och fika och papporna fick springa till barnen om det var något. Vår son var inte helt oväntat på TVn 43 gånger och klättrade upp för stolar och fotpallar 68 gånger så pappan fick springa en del. Efter det åkte vi hem till mormor och morfar och myste i solen. Pappan tvättade bilen och Lilleman ville vara med och titta på. Själv satt jag och njöt i solen på altanen.

Känns lite trist att sitta inne i en bunker och jobba nu när solen tittar fram efter vintermörkret. Men imorgon torsdag ska vi vara ute och ha det skönt i värmen. Grannen J kommer över och fikar med W och O, vi kan nog sitta ute på altenen. Det ska bli trevligt. Vi har ju inte umgåtts så mycket men till slut tog jag mod till mig och frågade om hon ville komma över och det ville hon gärna. Hoppas inget barn blir sjukt.

Ikväll ska vi och lyssna på bandet som troligtvis ska spela på bröllopet. Hoppas att de är bra. M och E ska följa med så vi käkar en liten bit och stannar sedan och lyssnar. Det kommer dock inte att bli så sent eftersom Pappan har sin 13 timmars dag dan därpå. Lilleman och hunden sover hos mormor och morfar.

Det blir två nätter på raken eftersom jag ska jobba på fredag. Känns lite konstigt att han ska vara borta så länge från oss. Han kommer i och för sig vara med mig imorgon på dagen så det är värre för pappan som inte får träffa honom förrän på fredag kväll. Men vi ska inte klaga, vi som alltid har barnvakt, när det passar oss.

Idag var jag en puckobrud som inte hade på mig ordentligt med kläder. Det är alltså inte sommar bara för att snön är borta. Jag hade inte på mig mössa idag och det var så kallt att öronen höll på att ramla av. I övrigt var jag ordentligt klädd men det är ju från knoppen all värme försvinner.

När jag gick upp imorse låg Lilleman och sov på Pappans axel och de såg så söta ut. Jag var inte riktigt sugen på att gå upp då. Ville helst ligga kvar och mysa med dem.

Det verkar som om Lilleman har fått för sig att han ska sova i sin egen säng hela nätterna nu. Igår kom han över till vår säng 4 minuter innan jag skulle gå upp (klockan sex) och idag kom han till oss vid femtiden. Det är ju skönt att få sova ifred på nätterna men samtidigt känns det tomt. Även om jag har Pappan och hunden att trängas med känns det konstigt att inte ha Lilleman sovandes på mig. Man sover lite sämre men det är det värt. Jag tror inte att jag någonsin kommer att önska att han inte sov hos oss utan jag kommer nog att njuta av det så länge han vill vara där.

Nu hoppas jag att han håller sig frisk så att vi kan vara med på familjefikat på söndag. Det har jag sett fram mot och det skulle ju vara höjden av otur om han går och blir sjuk till dess. Men hoppas, hoppas han klarar sig.

Tiden går

Usch jag hinner inte skriva något i denna lilla blogg. Tur att jag jobbar så jag kan stjäla lite tid där... Men jag blir ju avbruten hela tiden.

Lilleman har varit sjuk den här veckan som varit. Vi skulle ju varit hos L i torsdags och jag hade verkligen sett fram mot det, men den natten hade han 39 graders feber, så vi fick minsann vara hemma. Sen hade han ganska hög feber till och med lördagen plus en massa snor som rann i näsan. Dessutom har han varit risig i magen i en veckas tid, lös konsistens om jag säger så... Men min lille tappre prins har varit piggelin hela tiden och äter ganska bra, så det är ingen magsjuka i alla fall. Så, på lördagen visade det sig att han har fått en liten tand och en till och en till. Tre stycken på samma gång! Inte så konstigt om kroppen reagerar på det. Jag tror att alla hans sjukdomssymptom beror på tänderna.

//MamsenRos

Lyllos er

som är lediga. Idag är det ju superfint väder och långa promenader i vårsolen känns ju ganska lockande. Kan man dessutom avsluta med en smaskig fika är ju dagen gjord. Jag får passa på att njuta när jag tar mig ut ur den här bunkern som jag spenderar två arbetsdagar i och knatar upp till Kungshallen och köpa mig en näringsriktig lunch.

Jag ska försöka låta bli att tänka på Pappan och Lillman som just nu är ute på landet och njuter. Typ sågar ner nåt träd (pappan) och tultar runt på tomten (Lilleman).

Men jag har minsann ett litet foto på Lilleman brevid min dataskärm så det är svårt att låta bli att tänka på honom. När världens sötaste unge ler mot en vill man bara hem och krama honom.

//M

Utmanad...

blev jag av Lilla mamman.

6 st egendomliga fakta om mig.

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Here we go:

1. Jag hatar rysarfilmer. Och bland de värsta jag trots allt sett är the Ring. Jag kan få ångestrysningar av att bara se en film-affisch för en rysare, kolla bara på filmen saw´s affisch.

2. Efter min graviditet har jag fått värsta chokladsuget när det är den tiden i månaden. Har aldrig haft sånna nojjor förut.

3. Jag skrattar hysteriskt till Americas funniest homevideo. Jag gråter av skratt.

4. Jag älskar att läsa böcker, helst (läs bara) deckare. Amerikanska eller engelska. Svårt att hinna med bara när man har barn, men en sida brukar jag klara innan ögonen går igen av sig självt när man lagt sig för natten. (Tur att jag jobbar två dar i veckan så jag kan läsa på tåget)

5. Jag önskar att vi hade tid, kraft, energi och möjlighet att vara jourhem åt omhändertagna barn, eftersom jag vill vara med och hjälpa till så att barn som har det svårt kan få det bättre. (Barn har det bäst hos sina föräldrar, men om de inte har det vill jag hjälpa till) Kanske när vi blir äldre, jag och Pappan och när våra egna barn blivit större och är mogna för det.

6. Jag har jäkligt svårt att få tummen ur när det gäller saker jag ska göra. Kommer mig inte riktigt för. Till exempel hänger julgardinerna upp ännu. De ska jag faktiskt ta ner när jag skrivit klart här. Men jag har också tyg som ligger och väntar på att bli gardiner som jag inte fått tummen ur att sy ännu. Och jag tycker att det är superkul att sy.

Japp, sex hemlisar om mig.

Men nu blir jag pinsamt medveten om att jag inte har några bloggkompisar som jag kan utmana. Men ni som brukar läsa min lilla blogg har i alla fall fått veta lite mer om mig.

Ha det bra. Kram MamsenRos

Stor kille.

Jaha. Då var man där. Lilleman har blivit en stor kille. Nu kan man inte handla kläder från bebishörnan på HM utan ska köpa samma kläder som andra mammor köper till sina stora pojkar. Jag har ingen bebis längre... han börjar bli en stor kille.

Och inte vill han äta bebismat från burkar längre. Nej, nu vill han ha vuxenmat, om det är gott, annars får det va. Det innebär ju att jag måste börja äta bättre luncher så vi kan äta samma sak. Han klarar sig ju inte på lite yougurt. (Det gör väl inte jag heller iofs)

Det känns som stora steg. Och det gick fort. Helt plötsligt var han stor. Och tänker jag efter, så är det ju över ett år sen han var en liten bebis. Och genast förstår jag vad alla sa till mig när jag gick hem för att föda barn: Passa på och njut för det går så fort, en vacker dag står det ett par 42:or i hallen och man har inte fattat hur det gick till.

Men det är alltså så här det går till. Varje dag läggs till den andra helt plötsligt har det gått ett år och ens lilla bebis har blivit en stor kille.

Och samtidigt är det ju roligt, det är ju det man vill. Att han ska växa och bli stor och lära sig nya saker. I förrgår lärde han sig att klättra upp i kökssoffan och förra veckan lärde han sig att brandbilen låter tut, tut.

Men i mina ögon kommer han alltid att vara Lilleman, min älskade lilla bebis.

Kram MamsenRos

Äntligen igen...

Nu har jag postat de flesta inbjudningarna. Alla är klara men vissa ligger och väntar på att få rätt adress, man vill ju inte riktigt att inbjudningarna inte ska komma fram. De resterande ska jag göra ikväll när Lilleman gått och lagt sig. Sen är det bara att sätta igång med omslaget till festprogrammen. (Lilla mamman och jag är i fas med varandra...)

Imorgon ska vi träffas igen, alla mammor och barn. Det är nästan veckans höjdpunkt tycker jag. Trevligt att träffas och prata och roligt att se när våra små älsklingar röjer runt.

Men stackars lilla L som fått kräksjukan igen, hur kul kan det vara?! Vi har som tur är klarat oss, peppar, peppar. Vi hade det förra året. Det var inte kul. Amma en bebis och samtidigt ha kräksjukan, roligare kan man ju ha.

Kram

Äntligen

har vi varit på öppna igen. Vi var inte där förra veckan för Lilleman var lite snuvig på måndagen och jag jobbade på fredagen och det är ju de dagarna som det är öppet här i LH. Det var många barn där idag, så många att när de röjde runt i stora salen ville jag inte att Lilleman skulle vara där. Jag hade tänkt gå dit in när dagmammorna hade gått, men de gick så sent och då var Lilleman redan supertrött. Men jag tror han hade kul ändå.

Roligast idag på öppna var:

Klättra upp och sätta sig på småstolarna

Hämta sittkuddarna till sångstunden
Leka med plastdjuren
Fika
Rita

//MamsenRos

Lilleman ligger och sover i hundens säng. Det ser skönt ut. Idag ska vi åka och träffa kompisarna, hoppas alla kan komma. MamsenRos tycker i alla fall att det ska bli kul att hitta på något som är roligt för både honom och mig.

Jag tror jag ska passa på att läsa lite innan det är dax att fixa lunch och Lilleman vaknar.

Älskade unge

Inte helt nytaget kort, men härligt ändå.

Måndag....

Lilleman sov lite dåligt på morgonen, han var riktigt krasslig i halsen. Men väl uppe var det ingen skillnad, det var fullt ös. Han slumrade till i bilen på väg hem efter att han lämnat hunden, men när jag skulle klä av honom lite för att han inte skulle dö av värmeslag vaknade han. Alltså bar jag in honom till hans rum och fick honom att somna om. I fem minuter. Då la jag mig med honom och han slöt ögonen. Då ringde telefonen och hans ögon var vidöppna. Därefter var det kört att få honom att somna.

Då får han sova efter att vi ätit lunch. Så när klockan var ett satte jag mig med honom i soffan. Han låg och slappade tills han inte orkade mer och ville där ifrån. Men jag gav mig inte, jag tänkte att, han ska somna! Men till slut var jag tvungen att ge mig. Det hade blivit så tokigt om han somnade en halvtimme innan jag skulle åka och hämta hunden.

Så jag packade in honom i overallen och åkte till hunden. Tror ni inte att han somnade, som en slagen! Han sov när vi kom hem och jag bar upp honom och la honom i hundens säng och där låg han medans jag lagade middag. Jag var dock tvungen att väcka honom för att kvällen skulle bli någorlunda normal och det var inget kul. Han blev såklart superkinkig.

Men efter lite middag blev det välling och somna om med pappan i vår säng, inga problem att få honom att somna igen. Det var ju tur.

Det känns som om jag har spenderat den här dagen med att få Lilleman att sova. När man vill att han ska ta det lungt och vila bort sin förkylning och det inte funkar känns det tungt. Jag har inte fått något gjort och det känns lite frustrerande. Fast det är klart om han inte somnar, så kanske han inte är så sjuk som man tror.

Bergianska

Vi var i Bergianska trädgården i söndags. Eller inte i trädgården utan i det stora växthuset. Det var en mysig utflykt. Lilleman somnade i bilen dit och sov hela tiden vi gick där. När vi skulle fika vaknade han och fick lite käk (som han inte ville äta). Sen fick han ut och gå lite och då ville han in i växthusen igen, så vi sprang runt lite där igen innan vi åkte hem.

Han började bli snorig, så vi har väl en förkylning på gång.

Då var man på jobbet igen. Inget strul med tåget idag, kors i taket.

I lördags fick vi tag på guldsmeden. Han skulle räkna lite och återkomma med ett pris. Han gör ringen i vax först, så att man får se hur den kommer att se ut. Smart va?

Sen var jag och köpte mitt halsband. Affären hade tagit in det till mig, så nu är min outfit klar. Bara det innanför kvar.

Nu väntar jag bara på att få svar på en fråga från festlokalen så kan jag skriva ut alla inbjudningar. De måste snart skickas ut, så att folk inte hinner boka upp sig på annat. Förhoppningsvis kan jag få iväg dem på torsdag.

Det blev inte så många barn som kom på lekkalas igår. Bara I och A, det är ju inte så lite i och för sig. Det var faktiskt ganska skönt. Barnen lekte för sig själva, var i Lillemans rum och kom ut ibland för att hänga lite hos oss vid fikabordet. Vi mammor fick faktiskt fika i ganska lugn och ro. Det har väl aldrig hänt. Det är klart att det hade varit roligt och L och L också hade varit där, men det verkar som om ungarna blir mer röjiga ju fler de är... Stackars L som precis blivit frisk och sedan träffade en kompis som senare började kräkas. Tänk om han blivit sjuk igen, det finns ju tydligen två kräksjukor...

Men Lilleman var i alla fall trött igår kväll, så han somnade fint i min famn och sov vidare i sin säng hos mormor och morfar. Jag jobbar ju idag, så då blir han ompysslad av mormor hela dagen. Och det kommer att bli samma sak nästa vecka.

Men nu är det skönt att det är helg. Nu ska jag verkligen försöka få inbjudningarna klara och kanske till och med börja med festprogrammen. I alla fall med framsidan.

Nu har jag helt i onödan varit hos guldsmeden. Han hade inte öppet, han måste ha glömt att jag sa att jag skulle komma idag. Ja, ja, jag får ta det en annan dag. Han ska tydligen vara ganska billig och det tycker jag låter bra.

Jag hade haft förhoppningen om att jag skulle vara så där husmoderlig idag när Lillemans alla kompisar kommer. Ni vet, baka en god kaka eller två. Men jag märker att det är svårt att hinna med allt som yrkesarbetande småbarnsmamma. Jag var tvungen att prioritera tvätten (tvättstugan är dränkt i tvätt) så alltså styrde jag kosan till ICA för att inhandla diverse onyttiga men ack så goda kakor. (Inte ens köpt grejorna på bageriet?! Nej jag har haft 90 kr att leva på de senaste två veckorna. Tack och lov att lönen kommer imorgon) Ja, ja, hoppas det duger för kompisarnas mammor ;-) Vi kommer ju i alla fall inte riktigt att kunna sitta och fika i lugn och ro. Jag befarar att min son bara längtar till att få visa allt han kan, men jag tror inte att det är så uppskattat av kompisarnas mammor. Typ klättra upp och ställa sig på fönsterbrädan...

Men kul ska det bli i alla fall. Det var länge sen vi träffades allihopa, och idag är det V som inte kommer. Han är i karantän eftersom han har träffat vattkoppsbarn och vi har ingen lust att få såna barn ännu. Han får komma med när kusten är klar.

Och stackars hunden har ingen mat. Jag måste bara hinna åka handla det till henne. Nu när hon äntligen har börjat äta ordentligt, och ibland två gånger om dagen, måste man ju se till att det finns mat hemma. Det har ju bara tagit tre och ett halvt år att få henne lite matglad.

Nu ska jag roffa lite pengar från pappan så jag har råd att fixa hennes käk.

//MamsenRos

Hur kommer det sig...

... att ingenting funkar när det är kallt? Är det så att all personal på Connex inte vill gå till jobbet när det är kallare än -10 och därför är det personalbrist och inställda bussar, pendeltåg och roslagsbanor. Är det så att strömmen tar slut för att den behövs till nåt annat eller är den bara så svag att den inte orkar driva ett tåg framåt? Är det så att roslagsbanas växlar inte funkar när det är så kallt, att de fryser, vem fan gör inte det? Och är det så att bussar och tåg går sönder när det är minus tio så att det blir vagnbrist lite här och var i kollektivtrafiken? Vad är det för skit som rullar på våra vägar och spårvägar? Klarar de inte av en svensk vinter? Det är ju egentligen inget konstigt att det är minus tio grader eller kallare!

Idag hade vi -20,6 grader när jag gick upp och ovanstående har varit problem i morgontrafiken. Är det ok? Nej, det är klart att det inte är. Men va sjutton ska man göra? Det är bara att klä på sig och vara beredd på att stå och huttra i väntan på att växelfelet fixas till.

Under tiden kan jag bara råda er att klä er noggrant. Skit i frisyren, ta på dig en tjock mössa. Använd halsduk så att inte värmen sipprar ut i nacken. Och för guds skull sätt på dig vantarna och ha dem på dig hela tiden. Jag behöver väl inte nämna långkalsonger, varm tröja, ordentliga skor och en varm jacka?

Men ni som kan, stanna inne i värmen och ge er inte ut i onödan.

Jag ska hålla mig inne på kontoret tills det är dax att ge sig av hemmåt igen.

Varma kramar MamsenRos

Lyllos jag

Har precis läst om kängurupappan. Lilla Joel föddes i vecka 28 och har vårdats på neo sen dess. Läs gärna hans blog. Tänk vilken tur jag har som har sluppit deras våndor. Min lilla kille som tvärtom inte ville komma ut, inte utan vräkningsbeslut. Jag kan omöjligt föreställa mig hur det är att få barn när det absolut inte är dax. Jag tycker att ni är starka alla ni föräldrar som har små kängurubarn. Jag minns att det var oroligt när Lilleman var spädis, hur ska det då vara med en liten krabat som har ett minustecken före sin ålder. (Kängurupappans ord) Vill bara säga lycka till, till Joel och kängurupappan som förhoppningsvis blir utskrivna imorgon.

Måndag

Måndagar är bra, då brukar vi vara på öppna här i LH och röja. Idag var en av dagmammorna där igen så det var ganska mycket barn. Sångstunden är ju lite jobbig för Lilleman eftersom han är lite trött så där på förmiddagen. Dessutom är han ju van vid att man dansar med honom och han slumrar lite mot axeln, så att vara pigg och sjunga är lite ovant för honom. Alla andra barnen sjunger för full hals och gör alla rörelser medans Lilleman sitter och snuttar på sin napp och tittar med stora ögon på dem. Men sen när man fikar har han energi igen och mer får han av fikat. Idag lyxade till och med mamma till det och köpte kaffe och några kex där. Han var faktiskt nöjd med att sitta i mitt knä och sedan leka i lilla rummet, så mamma fick dricka sitt kaffe i lugn och ro. Samtidigt var dagmamman och alla hennes barn inne i stora rummet, men det märkte inte Lilleman som tur var. (Annars skulle han velat vara där oxå) Men när dom hade gått, då sprang han in dit och fortsatte springa. Fram och tillbaka, jagade bollar och blev jagad av mamma, sparkade på bollar och slog med klubban. Till slut var han så trött att han var tvungen att lägga sig på golvet och vila lite. Då tyckte mamman att det var dax att åka hem och äta och sedan sova. Och nu sover han.

Jag ska försöka passa på att bröllopsfixa. Det är lite jobb med inbjudningarna, men det är kul att göra dem själv. Jag hoppas att det kommer att uppskattas. Tänk om man hade mer tid till att hålla på och pyssla på det sättet, det skulle vara roligt.

Pappan var på galej i lördags, vilket innebar att MamsenRos fick ta hand om Lilleman större delen av söndagen. Till och med hunden sov till tolv!

Men vi käkade mysig frukost och lekte i Lillemans rum och busade. Sen gick vi ut och gick lite, men det var ganska jobbigt så vi var bara ute i en halvtimme. Efter lunchen kom Pappan och hunden upp ur sängen men då var det dax för Lilleman att sova. Det var inte så lätt för då ville han vara med sin pappa. Men till slut somnade han och sov en timme typ. Inte så länge. Alltså var han hyfsat trött på kvällen. Men det var vi alla, så när klockan var halv tio låg vi alla till sängs.

Brudnäbb?

....fast med en vit rosett kanske?

IKEA har inte allt...

...och tur är väl det. För hade de såna här godingar fanns ju risken att man köpte flera stycken.

Fredagsskoj...

...har Lilleman haft idag. Dagen började med att terrorisera hunden så mycket han kunde. Jagtycker så synd om henne. Hon kan inte ens vara ifred i sängen längre eftersom han nu lätt som en plätt klättrar upp dit också. (Men värst är ändå att han klättrar upp på ryggstödet på vår skinnsoffa och står där som lemurerna på Skansen och tittar ut genom fönstret.)

Till slut fick jag nog och ville att hunden skulle få lite ro, så jag klädde på oss och drog till öppna här i LH. Det var massor av barn där, kan ju bero på att ena dagmamman var där med hundra ungar, i alla fall sju stycken. Plus tre vanliga mammor och deras två barn och jag och Lilleman. Men han hade i alla fall kul. Försökte klättra på alla stolar (är jag förvånad...?), leka med bilarna och efter semelfikat springa som en galning med bandyklubban och faktiskt slå på en boll. (Han kommer att bli något stort inom idrott! Bara han tjänar mycket pengar så att han kan försörja mamma och pappa. ;-) Golf kanske, inte hockey, där slår han bara ut tänderna och får en massa otäcka sår i ansiktet, det kan inte mamma tillåta.)

När vi väl kom hem igen blev hunden faktiskt riktigt glad åt att se oss igen, då ville hon busa med oss. Lilleman fick mat och hunden fick resterna, båda blev nöjda. Nu ligger båda i Lillemans rum och sover tillsammans. De är så söta. Det är verkligen perfekt att ha en vanlig 90-madrass i Lillemans rum. Då går det att ligga där med honom när han ska sova middag och hunden får också plats där. Dessutom är den ju inte så hög, så han kan inte slå sig om han ramlar ur. Vilket han så klart inte gör. Han ligger säkert mitt på madrassen med sitt lilla huvud på min stora kudde. Han är verkligen fin och tänk att han är min!

Det är ju så häftigt att man har lyckats skapa en så fin unge, jag vet, alla känner så och det är ju så det ska va. Det är ju det största som finns, denna lilla varelse som man bara vill skydda och ta hand om. Jag älskar honom över allt annat.

Kram MamsenRos

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Pappan och Lilleman åkte aldrig till Lekiz. Lilleman sov, i 4 timmar! Jaha då ska han bli sjuk, men nej han har klarat sig. Det brukar nämligen vara så att han sover som en slagen dagen innan han blir sjuk. Men han är frisk som en nötkärna. Men det är inte hans kompisar... L har kräksjukan, A har en förkylning och V har träffat en vattkoppspojke. Alltså blev det ingen mamma-barn-fika i torsdags och det blir ingen mamma-pappa-barn-fika på söndag. Hoppas vi hittar en ny dag.

Onsdag morgon

Sitter här på jobbet och är faktiskt jättetrött. Lilleman har sovit bra i natt och det har jag med men jag är trött ändå. Idag ska pappan och Lilleman åka till Lekiz och röja. Hoppas L och I kommer dit oxå. Skönt att I är frisk nu och hemma från Astrid. Istället har A blivit sjuk men jag håller alla tummar för att hon ska bli frisk till familjefikat på söndag. Det ser jag fram emot. Äntligen kan vi mammor sitta i lugn och ro och prata. Papporna får passa barnen.

Nu måste jag jobba lite. Kram MamsenRos

Sov du lilla vide

Jag har varit och handlat det sista till inbjudningarna. Till och med firmärken, fast de är asfula, så jag får se om jag använder dem eller köper några finare. Men alla papper och grejer finns här hemma, väntar bara på att få hem min efterlängtade stämpel som jag ska använda. Men nu kan jag i alla fall börja fixa och det känns bra.

När vi var och handlade var Lilleman jättetrött. Han satt som i koma i vagnen och jag förstår honom. Först var vi och lämnade hunden och sedan var vi på pappans jobb och fikade, det är ju faktiskt tröttsamt. Sedan släpade jag med honom till Konsum för att handla mat och sedan till pappershandeln. Hur kul kan det vara? Alltså så slumrade han till i vagnen på väg tillbaka till bilen, men vaknade och lyckades sen låta riktigt pigg ett tag. Typ fem minuter. Sen blev det väldigt tyst och Lilleman sov djupt. Jag bar in honom och nu ligger han i hundens säng och sover. Hoppas han kan fortsätta sova nån timme till.

Jag ska passa på att röja lite här i arbetsrummet. Kram MamsenRos

Nu kör vi!

Eftersom den här sidan är mycket finare och roligare än där jag blogade förut kommer jag i fortsättningen att skriva här. Tack Lilla Mamman för att jag upptäckte den här sidan/portalen eller vad det nu heter på sånt internetspråk.

Nykomling

Vilken rolig blogg jag har nu. Här kan man ju fixa och trixa med färger och typsnitt och sånt. Det innebär väl att jag kommer att sitta här och hacka en hel del för att fixa till min egna lilla sida.