tisdag, februari 27, 2007

Älskade unge


Inte helt nytaget kort, men härligt ändå.

Måndag....

Lilleman sov lite dåligt på morgonen, han var riktigt krasslig i halsen. Men väl uppe var det ingen skillnad, det var fullt ös. Han slumrade till i bilen på väg hem efter att han lämnat hunden, men när jag skulle klä av honom lite för att han inte skulle dö av värmeslag vaknade han. Alltså bar jag in honom till hans rum och fick honom att somna om. I fem minuter. Då la jag mig med honom och han slöt ögonen. Då ringde telefonen och hans ögon var vidöppna. Därefter var det kört att få honom att somna.

Då får han sova efter att vi ätit lunch. Så när klockan var ett satte jag mig med honom i soffan. Han låg och slappade tills han inte orkade mer och ville där ifrån. Men jag gav mig inte, jag tänkte att, han ska somna! Men till slut var jag tvungen att ge mig. Det hade blivit så tokigt om han somnade en halvtimme innan jag skulle åka och hämta hunden.

Så jag packade in honom i overallen och åkte till hunden. Tror ni inte att han somnade, som en slagen! Han sov när vi kom hem och jag bar upp honom och la honom i hundens säng och där låg han medans jag lagade middag. Jag var dock tvungen att väcka honom för att kvällen skulle bli någorlunda normal och det var inget kul. Han blev såklart superkinkig.

Men efter lite middag blev det välling och somna om med pappan i vår säng, inga problem att få honom att somna igen. Det var ju tur.

Det känns som om jag har spenderat den här dagen med att få Lilleman att sova. När man vill att han ska ta det lungt och vila bort sin förkylning och det inte funkar känns det tungt. Jag har inte fått något gjort och det känns lite frustrerande. Fast det är klart om han inte somnar, så kanske han inte är så sjuk som man tror.

Bergianska

Vi var i Bergianska trädgården i söndags. Eller inte i trädgården utan i det stora växthuset. Det var en mysig utflykt. Lilleman somnade i bilen dit och sov hela tiden vi gick där. När vi skulle fika vaknade han och fick lite käk (som han inte ville äta). Sen fick han ut och gå lite och då ville han in i växthusen igen, så vi sprang runt lite där igen innan vi åkte hem.

Han började bli snorig, så vi har väl en förkylning på gång.
Då var man på jobbet igen. Inget strul med tåget idag, kors i taket.

I lördags fick vi tag på guldsmeden. Han skulle räkna lite och återkomma med ett pris. Han gör ringen i vax först, så att man får se hur den kommer att se ut. Smart va?

Sen var jag och köpte mitt halsband. Affären hade tagit in det till mig, så nu är min outfit klar. Bara det innanför kvar.

Nu väntar jag bara på att få svar på en fråga från festlokalen så kan jag skriva ut alla inbjudningar. De måste snart skickas ut, så att folk inte hinner boka upp sig på annat. Förhoppningsvis kan jag få iväg dem på torsdag.

fredag, februari 23, 2007

Det blev inte så många barn som kom på lekkalas igår. Bara I och A, det är ju inte så lite i och för sig. Det var faktiskt ganska skönt. Barnen lekte för sig själva, var i Lillemans rum och kom ut ibland för att hänga lite hos oss vid fikabordet. Vi mammor fick faktiskt fika i ganska lugn och ro. Det har väl aldrig hänt. Det är klart att det hade varit roligt och L och L också hade varit där, men det verkar som om ungarna blir mer röjiga ju fler de är... Stackars L som precis blivit frisk och sedan träffade en kompis som senare började kräkas. Tänk om han blivit sjuk igen, det finns ju tydligen två kräksjukor...

Men Lilleman var i alla fall trött igår kväll, så han somnade fint i min famn och sov vidare i sin säng hos mormor och morfar. Jag jobbar ju idag, så då blir han ompysslad av mormor hela dagen. Och det kommer att bli samma sak nästa vecka.

Men nu är det skönt att det är helg. Nu ska jag verkligen försöka få inbjudningarna klara och kanske till och med börja med festprogrammen. I alla fall med framsidan.

torsdag, februari 22, 2007

Nu har jag helt i onödan varit hos guldsmeden. Han hade inte öppet, han måste ha glömt att jag sa att jag skulle komma idag. Ja, ja, jag får ta det en annan dag. Han ska tydligen vara ganska billig och det tycker jag låter bra.

Jag hade haft förhoppningen om att jag skulle vara så där husmoderlig idag när Lillemans alla kompisar kommer. Ni vet, baka en god kaka eller två. Men jag märker att det är svårt att hinna med allt som yrkesarbetande småbarnsmamma. Jag var tvungen att prioritera tvätten (tvättstugan är dränkt i tvätt) så alltså styrde jag kosan till ICA för att inhandla diverse onyttiga men ack så goda kakor. (Inte ens köpt grejorna på bageriet?! Nej jag har haft 90 kr att leva på de senaste två veckorna. Tack och lov att lönen kommer imorgon) Ja, ja, hoppas det duger för kompisarnas mammor ;-) Vi kommer ju i alla fall inte riktigt att kunna sitta och fika i lugn och ro. Jag befarar att min son bara längtar till att få visa allt han kan, men jag tror inte att det är så uppskattat av kompisarnas mammor. Typ klättra upp och ställa sig på fönsterbrädan...

Men kul ska det bli i alla fall. Det var länge sen vi träffades allihopa, och idag är det V som inte kommer. Han är i karantän eftersom han har träffat vattkoppsbarn och vi har ingen lust att få såna barn ännu. Han får komma med när kusten är klar.

Och stackars hunden har ingen mat. Jag måste bara hinna åka handla det till henne. Nu när hon äntligen har börjat äta ordentligt, och ibland två gånger om dagen, måste man ju se till att det finns mat hemma. Det har ju bara tagit tre och ett halvt år att få henne lite matglad.

Nu ska jag roffa lite pengar från pappan så jag har råd att fixa hennes käk.

//MamsenRos

onsdag, februari 21, 2007

Hur kommer det sig...

... att ingenting funkar när det är kallt? Är det så att all personal på Connex inte vill gå till jobbet när det är kallare än -10 och därför är det personalbrist och inställda bussar, pendeltåg och roslagsbanor. Är det så att strömmen tar slut för att den behövs till nåt annat eller är den bara så svag att den inte orkar driva ett tåg framåt? Är det så att roslagsbanas växlar inte funkar när det är så kallt, att de fryser, vem fan gör inte det? Och är det så att bussar och tåg går sönder när det är minus tio så att det blir vagnbrist lite här och var i kollektivtrafiken? Vad är det för skit som rullar på våra vägar och spårvägar? Klarar de inte av en svensk vinter? Det är ju egentligen inget konstigt att det är minus tio grader eller kallare!

Idag hade vi -20,6 grader när jag gick upp och ovanstående har varit problem i morgontrafiken. Är det ok? Nej, det är klart att det inte är. Men va sjutton ska man göra? Det är bara att klä på sig och vara beredd på att stå och huttra i väntan på att växelfelet fixas till.

Under tiden kan jag bara råda er att klä er noggrant. Skit i frisyren, ta på dig en tjock mössa. Använd halsduk så att inte värmen sipprar ut i nacken. Och för guds skull sätt på dig vantarna och ha dem på dig hela tiden. Jag behöver väl inte nämna långkalsonger, varm tröja, ordentliga skor och en varm jacka?

Men ni som kan, stanna inne i värmen och ge er inte ut i onödan.

Jag ska hålla mig inne på kontoret tills det är dax att ge sig av hemmåt igen.

Varma kramar MamsenRos

måndag, februari 19, 2007

Lyllos jag

Har precis läst om kängurupappan. Lilla Joel föddes i vecka 28 och har vårdats på neo sen dess. Läs gärna hans blog. Tänk vilken tur jag har som har sluppit deras våndor. Min lilla kille som tvärtom inte ville komma ut, inte utan vräkningsbeslut. Jag kan omöjligt föreställa mig hur det är att få barn när det absolut inte är dax. Jag tycker att ni är starka alla ni föräldrar som har små kängurubarn. Jag minns att det var oroligt när Lilleman var spädis, hur ska det då vara med en liten krabat som har ett minustecken före sin ålder. (Kängurupappans ord) Vill bara säga lycka till, till Joel och kängurupappan som förhoppningsvis blir utskrivna imorgon.

Måndag

Måndagar är bra, då brukar vi vara på öppna här i LH och röja. Idag var en av dagmammorna där igen så det var ganska mycket barn. Sångstunden är ju lite jobbig för Lilleman eftersom han är lite trött så där på förmiddagen. Dessutom är han ju van vid att man dansar med honom och han slumrar lite mot axeln, så att vara pigg och sjunga är lite ovant för honom. Alla andra barnen sjunger för full hals och gör alla rörelser medans Lilleman sitter och snuttar på sin napp och tittar med stora ögon på dem. Men sen när man fikar har han energi igen och mer får han av fikat. Idag lyxade till och med mamma till det och köpte kaffe och några kex där. Han var faktiskt nöjd med att sitta i mitt knä och sedan leka i lilla rummet, så mamma fick dricka sitt kaffe i lugn och ro. Samtidigt var dagmamman och alla hennes barn inne i stora rummet, men det märkte inte Lilleman som tur var. (Annars skulle han velat vara där oxå) Men när dom hade gått, då sprang han in dit och fortsatte springa. Fram och tillbaka, jagade bollar och blev jagad av mamma, sparkade på bollar och slog med klubban. Till slut var han så trött att han var tvungen att lägga sig på golvet och vila lite. Då tyckte mamman att det var dax att åka hem och äta och sedan sova. Och nu sover han.

Jag ska försöka passa på att bröllopsfixa. Det är lite jobb med inbjudningarna, men det är kul att göra dem själv. Jag hoppas att det kommer att uppskattas. Tänk om man hade mer tid till att hålla på och pyssla på det sättet, det skulle vara roligt.
Pappan var på galej i lördags, vilket innebar att MamsenRos fick ta hand om Lilleman större delen av söndagen. Till och med hunden sov till tolv!

Men vi käkade mysig frukost och lekte i Lillemans rum och busade. Sen gick vi ut och gick lite, men det var ganska jobbigt så vi var bara ute i en halvtimme. Efter lunchen kom Pappan och hunden upp ur sängen men då var det dax för Lilleman att sova. Det var inte så lätt för då ville han vara med sin pappa. Men till slut somnade han och sov en timme typ. Inte så länge. Alltså var han hyfsat trött på kvällen. Men det var vi alla, så när klockan var halv tio låg vi alla till sängs.

fredag, februari 16, 2007

Brudnäbb?


....fast med en vit rosett kanske?

IKEA har inte allt...


...och tur är väl det. För hade de såna här godingar fanns ju risken att man köpte flera stycken.

Fredagsskoj...


...har Lilleman haft idag. Dagen började med att terrorisera hunden så mycket han kunde. Jagtycker så synd om henne. Hon kan inte ens vara ifred i sängen längre eftersom han nu lätt som en plätt klättrar upp dit också. (Men värst är ändå att han klättrar upp på ryggstödet på vår skinnsoffa och står där som lemurerna på Skansen och tittar ut genom fönstret.)

Till slut fick jag nog och ville att hunden skulle få lite ro, så jag klädde på oss och drog till öppna här i LH. Det var massor av barn där, kan ju bero på att ena dagmamman var där med hundra ungar, i alla fall sju stycken. Plus tre vanliga mammor och deras två barn och jag och Lilleman. Men han hade i alla fall kul. Försökte klättra på alla stolar (är jag förvånad...?), leka med bilarna och efter semelfikat springa som en galning med bandyklubban och faktiskt slå på en boll. (Han kommer att bli något stort inom idrott! Bara han tjänar mycket pengar så att han kan försörja mamma och pappa. ;-) Golf kanske, inte hockey, där slår han bara ut tänderna och får en massa otäcka sår i ansiktet, det kan inte mamma tillåta.)

När vi väl kom hem igen blev hunden faktiskt riktigt glad åt att se oss igen, då ville hon busa med oss. Lilleman fick mat och hunden fick resterna, båda blev nöjda. Nu ligger båda i Lillemans rum och sover tillsammans. De är så söta. Det är verkligen perfekt att ha en vanlig 90-madrass i Lillemans rum. Då går det att ligga där med honom när han ska sova middag och hunden får också plats där. Dessutom är den ju inte så hög, så han kan inte slå sig om han ramlar ur. Vilket han så klart inte gör. Han ligger säkert mitt på madrassen med sitt lilla huvud på min stora kudde. Han är verkligen fin och tänk att han är min!

Det är ju så häftigt att man har lyckats skapa en så fin unge, jag vet, alla känner så och det är ju så det ska va. Det är ju det största som finns, denna lilla varelse som man bara vill skydda och ta hand om. Jag älskar honom över allt annat.

Kram MamsenRos

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Pappan och Lilleman åkte aldrig till Lekiz. Lilleman sov, i 4 timmar! Jaha då ska han bli sjuk, men nej han har klarat sig. Det brukar nämligen vara så att han sover som en slagen dagen innan han blir sjuk. Men han är frisk som en nötkärna. Men det är inte hans kompisar... L har kräksjukan, A har en förkylning och V har träffat en vattkoppspojke. Alltså blev det ingen mamma-barn-fika i torsdags och det blir ingen mamma-pappa-barn-fika på söndag. Hoppas vi hittar en ny dag.

onsdag, februari 14, 2007

Onsdag morgon

Sitter här på jobbet och är faktiskt jättetrött. Lilleman har sovit bra i natt och det har jag med men jag är trött ändå. Idag ska pappan och Lilleman åka till Lekiz och röja. Hoppas L och I kommer dit oxå. Skönt att I är frisk nu och hemma från Astrid. Istället har A blivit sjuk men jag håller alla tummar för att hon ska bli frisk till familjefikat på söndag. Det ser jag fram emot. Äntligen kan vi mammor sitta i lugn och ro och prata. Papporna får passa barnen.

Nu måste jag jobba lite. Kram MamsenRos

måndag, februari 12, 2007

Sov du lilla vide

Jag har varit och handlat det sista till inbjudningarna. Till och med firmärken, fast de är asfula, så jag får se om jag använder dem eller köper några finare. Men alla papper och grejer finns här hemma, väntar bara på att få hem min efterlängtade stämpel som jag ska använda. Men nu kan jag i alla fall börja fixa och det känns bra.

När vi var och handlade var Lilleman jättetrött. Han satt som i koma i vagnen och jag förstår honom. Först var vi och lämnade hunden och sedan var vi på pappans jobb och fikade, det är ju faktiskt tröttsamt. Sedan släpade jag med honom till Konsum för att handla mat och sedan till pappershandeln. Hur kul kan det vara? Alltså så slumrade han till i vagnen på väg tillbaka till bilen, men vaknade och lyckades sen låta riktigt pigg ett tag. Typ fem minuter. Sen blev det väldigt tyst och Lilleman sov djupt. Jag bar in honom och nu ligger han i hundens säng och sover. Hoppas han kan fortsätta sova nån timme till.

Jag ska passa på att röja lite här i arbetsrummet. Kram MamsenRos

Nu kör vi!

Eftersom den här sidan är mycket finare och roligare än där jag blogade förut kommer jag i fortsättningen att skriva här. Tack Lilla Mamman för att jag upptäckte den här sidan/portalen eller vad det nu heter på sånt internetspråk.