Kusinträff

Tänk så trevliga kusiner jag har! Det var riktigt trevligt på kusinträffen. Vi kom lite senare eftersom Lilleman hade varit på kalas innan men det var några lekar kvar. Det visade sig att jag var riktigt usel, speciellt med bollar medan maken tog sig in i det vinnande laget. Lilleman hade kul och lekte med de andra barnen och Kickan var en liten skrikunge, tills hon slocknade lagom till middagen.

När mamma och pappa skulle åka hem och ta med sig Lillman blev det katastrof. Han var helt förkrossad när jag satte in honom i bilen, skrek och grät och drog i mina armar och kläder. Då kunde jag inte lämna honom så det slutade med att han blev kvar hos oss, vilket i och för sig inte gjorde något. Han somnade i min famn när vi alla satt och pratade. Det var väl ett sövande sorl plus att klockan var ganska mycket.

Nästa år är det tydligen min tur... Tack för det... Jag får väl klura ut nåt bra som vi kan hitta på. Kan dock vara svårt att få plats med alla här hemma, med alla barn, men det kanske också går att lösa på nåt sätt. Jag har ett tag på mig att fundera.