Idag var jag en puckobrud som inte hade på mig ordentligt med kläder. Det är alltså inte sommar bara för att snön är borta. Jag hade inte på mig mössa idag och det var så kallt att öronen höll på att ramla av. I övrigt var jag ordentligt klädd men det är ju från knoppen all värme försvinner.

När jag gick upp imorse låg Lilleman och sov på Pappans axel och de såg så söta ut. Jag var inte riktigt sugen på att gå upp då. Ville helst ligga kvar och mysa med dem.

Det verkar som om Lilleman har fått för sig att han ska sova i sin egen säng hela nätterna nu. Igår kom han över till vår säng 4 minuter innan jag skulle gå upp (klockan sex) och idag kom han till oss vid femtiden. Det är ju skönt att få sova ifred på nätterna men samtidigt känns det tomt. Även om jag har Pappan och hunden att trängas med känns det konstigt att inte ha Lilleman sovandes på mig. Man sover lite sämre men det är det värt. Jag tror inte att jag någonsin kommer att önska att han inte sov hos oss utan jag kommer nog att njuta av det så länge han vill vara där.

Nu hoppas jag att han håller sig frisk så att vi kan vara med på familjefikat på söndag. Det har jag sett fram mot och det skulle ju vara höjden av otur om han går och blir sjuk till dess. Men hoppas, hoppas han klarar sig.