Stor kille.

Jaha. Då var man där. Lilleman har blivit en stor kille. Nu kan man inte handla kläder från bebishörnan på HM utan ska köpa samma kläder som andra mammor köper till sina stora pojkar. Jag har ingen bebis längre... han börjar bli en stor kille.

Och inte vill han äta bebismat från burkar längre. Nej, nu vill han ha vuxenmat, om det är gott, annars får det va. Det innebär ju att jag måste börja äta bättre luncher så vi kan äta samma sak. Han klarar sig ju inte på lite yougurt. (Det gör väl inte jag heller iofs)

Det känns som stora steg. Och det gick fort. Helt plötsligt var han stor. Och tänker jag efter, så är det ju över ett år sen han var en liten bebis. Och genast förstår jag vad alla sa till mig när jag gick hem för att föda barn: Passa på och njut för det går så fort, en vacker dag står det ett par 42:or i hallen och man har inte fattat hur det gick till.

Men det är alltså så här det går till. Varje dag läggs till den andra helt plötsligt har det gått ett år och ens lilla bebis har blivit en stor kille.

Och samtidigt är det ju roligt, det är ju det man vill. Att han ska växa och bli stor och lära sig nya saker. I förrgår lärde han sig att klättra upp i kökssoffan och förra veckan lärde han sig att brandbilen låter tut, tut.

Men i mina ögon kommer han alltid att vara Lilleman, min älskade lilla bebis.

Kram MamsenRos