Dagen efter, fast samma dag...

Efter förlossningen fick jag åka till operationssalen eftersom moderkakan inte ville lossna, trots diverse metoder... Akupunktur, mild magmassage samt supermagmassage då jag tvingades att inandas lustgasen. Och ja, jag mådde illa av den. Bra sa barnmorskan från Hell, fortsätt suga i dig så masserar jag. Men moderkakan satt där den satt. Så klockan sju låg jag på operationsbordet medan Andreas och Kickan var kvar i vårt rum. Kändes ganska märkligt att lämna dem efter bara en dryg timme tillsammans.

Operationen tog cirka 40 minuter, de passade på att sy lite också... Sedan skulle jag till uppvaket och på vägen dit fick jag se Andreas och Kickan och då trängde det fram ett gäng tårar. Jag ville ju vara med dem!

Bedövningen som jag hade fått, var superläskig. Samma som när man ska snittas. Ingen känsel i benen. Hemskt otäckt att vilja men inte kunna röra på benen, inte ens känna när man kliar på dem. När bedövningen släppte kändes det ungefär som när benen har somnat, det sticker.

Till slut fick jag träffa Andreas och Kickan och efter att ha bevisat att jag både kan kissa och gå, fick vi checka in på patienthotellet på eftermiddagen. Lilleman kom dan därpå och blev överlycklig för presenten som Kickan hade haft med sig: Mack från Bilar. Han blev ganska glad över att ha fått en lillasyster också.