Fyra månader senare

börjar jag komma in i rollen som tvåbarnsmamma, tror jag. Det krävs lite pyssel och trix för att få allt att flyta på smidigt, men för det mesta går det bra. Det är en utmaning att ha en 2,5-åring som förutom avundsjukan även vill trotsa lite. Mitt tips: välj era strider och följ minsta motståndets lag. Jag tycker nog att vi har lyckats bra än så länge.

Jag kan fortfarande titta mig i spegeln och undra om hon som tittar tillbaka verkligen har två barn. Det känns så overkligt. Jag är mamma!

I vilket fall som helst går det bra för nykomlingen. Kickan äter, sover och bajsar som hon ska. Jag hade lite problem de första dagarna med amningen eftersom det gjorde så förbaskat ont. Sen har jag väldigt lätt för att få mjölkstockning. Jag har väl haft en fyra, fem stycken redan och lika många "känningar" som jag har kunnat hindra innan de blev stockningar. Men det är ju så praktiskt att alltid ha mat med sig till Kickan. Färdigtempererat och precis lagom mycket.

Nu ska det ju vara dax för smakportioner, men det känns så tidigt. Med Lilleman vet jag att jag räknade ner dagarna tills jag fick börja med det, men den här gången har jag inte lika bråttom. Herregud, hon kom ju nyss!

Hon kan rulla från mage till rygg. Jag har inte sett när hon gjort själva rullet men jag har sett resultatet. Imorse var hon tre centimeter från att få in vänstra stortån i munnen samtidigt som hon jollrade och blåste bubblor. Hon har simultanförmåga! Hon ser fantastiskt rolig ut när hon undersöker sina händer. Hon ligger som en liten gumma och fipplar med fingrarna samtidigt som hon med stora ögon studerar dem. Och med hennes korta armar blir hon helt vindögd när hon gör så. Jag önskar att jag kunde fånga det på bild.

Nu är det nattinatti för mamsenros. Jag ska orka med matning tidigt i morgon.

Kram