...har Lilleman haft idag. Dagen började med att terrorisera hunden så mycket han kunde. Jagtycker så synd om henne. Hon kan inte ens vara ifred i sängen längre eftersom han nu lätt som en plätt klättrar upp dit också. (Men värst är ändå att han klättrar upp på ryggstödet på vår skinnsoffa och står där som lemurerna på Skansen och tittar ut genom fönstret.)
Till slut fick jag nog och ville att hunden skulle få lite ro, så jag klädde på oss och drog till öppna här i LH. Det var massor av barn där, kan ju bero på att ena dagmamman var där med hundra ungar, i alla fall sju stycken. Plus tre vanliga mammor och deras två barn och jag och Lilleman. Men han hade i alla fall kul. Försökte klättra på alla stolar (är jag förvånad...?), leka med bilarna och efter semelfikat springa som en galning med bandyklubban och faktiskt slå på en boll. (Han kommer att bli något stort inom idrott! Bara han tjänar mycket pengar så att han kan försörja mamma och pappa. ;-) Golf kanske, inte hockey, där slår han bara ut tänderna och får en massa otäcka sår i ansiktet, det kan inte mamma tillåta.)
När vi väl kom hem igen blev hunden faktiskt riktigt glad åt att se oss igen, då ville hon busa med oss. Lilleman fick mat och hunden fick resterna, båda blev nöjda. Nu ligger båda i Lillemans rum och sover tillsammans. De är så söta. Det är verkligen perfekt att ha en vanlig 90-madrass i Lillemans rum. Då går det att ligga där med honom när han ska sova middag och hunden får också plats där. Dessutom är den ju inte så hög, så han kan inte slå sig om han ramlar ur. Vilket han så klart inte gör. Han ligger säkert mitt på madrassen med sitt lilla huvud på min stora kudde. Han är verkligen fin och tänk att han är min!
Det är ju så häftigt att man har lyckats skapa en så fin unge, jag vet, alla känner så och det är ju så det ska va. Det är ju det största som finns, denna lilla varelse som man bara vill skydda och ta hand om. Jag älskar honom över allt annat.
Kram MamsenRos
Till slut fick jag nog och ville att hunden skulle få lite ro, så jag klädde på oss och drog till öppna här i LH. Det var massor av barn där, kan ju bero på att ena dagmamman var där med hundra ungar, i alla fall sju stycken. Plus tre vanliga mammor och deras två barn och jag och Lilleman. Men han hade i alla fall kul. Försökte klättra på alla stolar (är jag förvånad...?), leka med bilarna och efter semelfikat springa som en galning med bandyklubban och faktiskt slå på en boll. (Han kommer att bli något stort inom idrott! Bara han tjänar mycket pengar så att han kan försörja mamma och pappa. ;-) Golf kanske, inte hockey, där slår han bara ut tänderna och får en massa otäcka sår i ansiktet, det kan inte mamma tillåta.)
När vi väl kom hem igen blev hunden faktiskt riktigt glad åt att se oss igen, då ville hon busa med oss. Lilleman fick mat och hunden fick resterna, båda blev nöjda. Nu ligger båda i Lillemans rum och sover tillsammans. De är så söta. Det är verkligen perfekt att ha en vanlig 90-madrass i Lillemans rum. Då går det att ligga där med honom när han ska sova middag och hunden får också plats där. Dessutom är den ju inte så hög, så han kan inte slå sig om han ramlar ur. Vilket han så klart inte gör. Han ligger säkert mitt på madrassen med sitt lilla huvud på min stora kudde. Han är verkligen fin och tänk att han är min!
Det är ju så häftigt att man har lyckats skapa en så fin unge, jag vet, alla känner så och det är ju så det ska va. Det är ju det största som finns, denna lilla varelse som man bara vill skydda och ta hand om. Jag älskar honom över allt annat.
Kram MamsenRos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar